
Lasse, Lasse, Lasse. The original goa gubbe.
Jag har alltid gillar Lasse Kronér. Minns honom i Triple ‘n’ Touch förstås, och sedan har han ju liksom alltid funnits där, lite här och var.
Igår sommarpratade han, lyssna här.
Så, ja. Lasse har alltid funnits där men jag har egentligen aldrig vetat något om honom förutom att han är från Göteborg. Och det var ett härligt sommarprogram med mycket Göteborg invävt.
Särskilt när han berättade att han hittade sin röst i en trappuppgång i de nybyggda husen i Högsbo som barn! Det kanske är min trappuppgång, eller något av husen här eller på andra sidan spårvagnsspåren. Och hans första framträdande var när han kapade scenen på Axel Dahlströms torg när Sune Mangs skulle uppträda. Där var jag idag 🙂
Och tiden som gatumusikant, uj vad roligt att höra om det! Och när han blev arresterad i Paris. Fast då blev jag ledsen för polisen klippte av hans nya dyra strängar och gitarren gick sönder. Sådant blir jag melankolisk av.
Men mest av allt var det ett roligt och skönt sommarprat. Någon – jag minns inte vem – trodde att det skulle bli tramsigt och flamsigt och lite Är du smartare än en femteklassare?, men så var det inte alls. Det var roligt utan att vara sådär hysteriskt komiskt, och jag tror att många runt om i landet har omvärderat honom lite grann. Han är en go gubbe, men han är mycket mer än så.
Topp!
Och musiken? Tja. Om vi säger så att jag valsade för mig själv i köket och höll på att ramla in i frysen till Dansen på Sunnanö och nästan började gråta till Simon & Garfunkels Scarborough Fair (Canticle) så säger det nog rätt mycket.