2013: 90 – Mannen under trappan av Marie Hermanson

 

Först och främst måste jag nämna en knäpp sak. Eller, det kanske finnas ett sammanhang, men jag kan inte komma på något. I alla fall. Denna boken utspelar sig i ett samhälle som låter väldigt likt ett där jag har släkt. Till och med husets placering låter som släktens hus, men det är långsökt. Hur som  helst, när jag hade läst klart denna tänkte jag att ah, författarinnan bor säkert i X, det stämmer med avstånd till hav, närmaste större ort samt Göteborg. 

 

Så, min vana trogen Ratsit:ade jag henne naturligtvis. Och nickade nöjt när en av de tre personerna i hela Sverige med hennes exakta namn bor där jag trodde. Men det är inte hon! Och det verkar inte vara en släkting heller. Den andra personen är för ung för att vara en dotter till varesig Hermanson eller hennes make. Möjligen någon avlägsen släkting, men det känns så väldigt… konstigt. 

 

Och sin vana trogen så har Hermanson skrivit en väldigt konstig och väldigt bra roman. 

 

Det handlar om perfektion, om krav, om beundran, skräck, kärlek, passion… mycket som kan drabba en man i mitten på trettioårsåldern med framgångsrikt arbete, perfekt familj och nu sitt perfekta hus. 

 

Men det är klart. De flesta män i mitten på trettioårsåldern har väl inte en liten illaluktande, tufsig man boende under sin trappa som heter Kwågg. 

 

Jättespännande! Jag fattade nog strax efter mitten eller så hur berättelsen skulle ta sin ände, men det gjorde ingenting för det var spännande att se om jag hade rätt! Och det hade jag visst, för en gångs skull, jag brukar inte alltid vara så bra på att gissa mördare och sånt…