Loppis… ja, tro det eller ej.

Tja. Vi åkte iväg till Väjern i förmiddags. Jag kunde ju omöjligt sova efter att ha vaknat tidigt och sett GPs hemsida, så det var ju lika bra att komma igång. 

 

Tror att jag landade på 16 pocketböcker. Kommer naturligtvis inte ihåg hälften av dem och tog inte med mig alla hit förstås – de flesta kommer väl att läsas under längre vistelser i Hunnebo – men jag började på Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt av Oliver Sacks. 

 

Det låter som något i stil med Hundraåringen av titeln att döma, men Sacks är neurolog som har skrivit denna boken för lekmän att förstå neuropsykiatriska problem – såsom titelns patient som led av svåra synförvillelser och försökte skruva loss sin hustrus huvud och använda som hatt. Trodde att hans sko var hans fot och hans fot hans sko… och så vidare. Men annars fullständigt sammanhängande, han hade varit musiker och kunde fortfarande sjunga som en gud. 

 

Men han kunde inte se som vi andra. Han klappade brandposter på gatan och sånt. 

 

Jätteintressant, och underhållande såväl som utbildande. Dock är det ju inte direkt något man går och lägger sig med för att ha en skön lässtund – i alla fall är inte jag lagd åt det hållet – så det tar nog lite tid innan jag skriver något särskilt om den. Om jag nu inte skulle fastna alldeles! 

 

Såhär trött är jag nu: