2013: 89 – Mosippan av Elsie Johansson

 

Mosippan är andra boken i Elsie Johanssons serie om Nancy (Glasfåglarna som jag skrev om häromdagen är alltså den första).

 

Den sägs vara fristående, men jag vet inte om jag riktigt håller med – jag skulle i alla fall ha svårt att hänga
med i persongalleriet och tidigare händelser utan att ha Glasfåglarna i bagaget.

 

Men hur som helst.

 

Nancy har blivit sjutton år och börjar upptäcka sin kropp och kvinnlighet. Precis som i Glasfåglarna finns det mycket kärlek, värme, sorg och humor i berättelsen. Och rädsla. Det är vintern 40 / 41. Per Albin Hansson försäkrar Sverige om att vår beredskap är god. Alla unga män i bygden blir inkallade till tjänstgöring i fält, på ställen de inte ens får röja för sin familj.

 

På det viset får Nancy sitt första heltidsarbete – som ”transportör mm” på postkontoret. Och där träffar hon
den tjusige studenten Lars…

 

Samtidigt lever storasyster mer eller mindre i misär och djup olycka inne i köpingen med de små döttrarna, Gwendolyn och Dorothy – eller Lynn och Dotty – och en tredje på väg. Men – stämmer befruktningsdatumet verkligen med mannen Åkes permission?

 

Jag älskade för övrigt avsnittet om handlarens stora trettondagsfest. Ibland vill jag bara vältra mig i
beskrivningar av kläder och mat och sådant. Med andra ord borde jag nog se Marie Antoinette, va?

 

Nu ska jag bara söka reda på den tredje delen för jag måste få reda på hur det går för Nancy och hennes
fortsatta liv och studier…