Hittade Leka bland vuxna på skänken i mammas sovrum häromdagen och tänkte tja, jag har inte läst något av Sophie Dahl tidigare, det kan ju vara spännande?
Och det var det – den var förvånansvärt bra! Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig.
Men den är stilsäker, fri från klyschor och banaliteter, riktigt trevlig. Fina beskrivningar av den engelska
landsbygden dessutom, jag har inte sett jättemycket men ändå lite grann 🙂
Det enda jag stör mig på är att de ”svenska” förfäderna har ett typiskt norskt efternamn. Men det får man väl
hantera 😉
Sophie Dahl är ju min älskling Roalds dotterdotter och jag får säga att hon för författarnamnet vidare med den äran.
Många sympatiska karaktärer och många synnerligen… osympatiska. Mamman påminner mig lite grann om Ingrid i White Oleander. Och det är väl inte nödvändigtvis ett särskilt bra betyg. Konstnärlig, flummig,
egoistisk, otroligt vacker och omsvärmad… ja, de är faktiskt hemskt lika.
Beskrivningarna av New York känns också så himla spot on. Jag vet att jag inte har spenderat särskilt mycket tid där heller, men jag tycker mig känna dofterna och… bara atmosfären, i Dahls ord.
Nice!
Stories from the city, stories from the sea 