
Jag vet verkligen inte hur många gånger jag har läst denna. Eller för den delen dess förekommare, Grabben i graven bredvid.
Så jäkla roliga. Och så träffsäkra. Katarina Mazetti är en fantastisk berättare (dessutom älskar jag henne och Stefan Holm i På Spåret.
Jag ve tinte om det är någon direkt idé att komma med en resumé, men kulturkrock på hög nivå med mycket kärlek och ne del sorg är väl rätt nära sanningen.
Alltid lika rolig. Men läs gärna Grabben i graven bredvid först – även om det finns en kortfattad återberättelse i början så är det inte alls samma sak. Filmen är inte heller riktigt tillräckligt för att hänga med på hur Familjegraven tar sin start.