2013: 81 – Egalias döttrar av Gerd Brantenberg

 

Himmel och plättar. Att jag inte skrattade ihjäl mig åt denna. 

 

Egalias Döttrar handlar om ett samhälle som är bak- och fram vad gäller klassiska könsroller. ((Den är skriven 1977 så det är ju lite skillnad, men ändå.)) Det är kvinnor som sitter i riksdagen och företagsledningar- och styrelser, männen tar hand om barnen och måste bära pehå. Det är absolut ingen diskussion om saken – när man börjar bli vuxen så ska pehån på. Det var nog det roligaste i början, när huvudpersonens pappa börjar prata med honom om att gå och köpa en pehå tillsammans, samt hur han ska göra för att ta bort håret på bröstet. 

 

Man säger även ”dam” där man normalt säger ”man” – som i början på denna mening. Istället för svärord tillkallar man Lucia. Och så vidare. Människorna heter Kvinniskor. 

 

Men det är inte bara roligt, det är ganska spot on också. När tre flickor gruppvåldtar huvudpersonen till exempel. Det är vi inte vana vid i vårt samhälle. 

 

Men – männen tröttnar och bildar en maskulinistförening – inklusive pehåbränning. Det är vansinnigt roligt att upptäcka alla paralleller och icke-paralleller i Egalias döttrar. Absolut rekommenderad!