2013: 77 – Dolken från Tunis av Agatha Christie

 

Jag älskar ju Miss Marple, men detta är faktiskt min första Poirot! Härlig kille den där detektiven. 

 

Har hört denna titeln många gånger men vet inte om jag ens fattat att det är tant Agathas. Men det är det och det märks! 

 

I lilla staden Kings Abbot (jag gissar att den ligger i Sussex eller Hampshire eller så) begår en äldre dam självmord. Tätt därefter hittas stadens godsägare Roger Ackroyd mördad – med en mycket ovanlig dolk i ryggen. 

 

Berättare är traktens läkare, Dr Sheppard, och det är han som till slut ger Poirot ledtråden som löser fallet… 

 

Jag har ju läst en massa moderna deckare på sista tiden, men tant Agatha är verkligen något alldeles särskilt – det går inte att mäta sig med henne. 

 

En sak som förvånade mig – denna är skriven 1926. Flera gånger dyker både kokain och heroin upp i handlingen. Jag trodde faktiskt inte att det var sådär överdrivet utbrett på den tiden. Där fick jag lära mig ett och annat också. 

 

Jag läste denna på en dag, den är kort och lättläst och persongalleriet är inte så svårt att hålla reda på, trots tre herrar med namn som börjar på R – sådant som kan röra till det i huvudet på mig om jag inte är helkoncentrerad. Hur som helst, den var ett utomordentligt sällskap på altanen med ett glas iste och sedan i sängen med fönstret öppet och en liten sommarbris.

 

Superbt! Såklart.