2013: 74 – Alla var där av Lauren Weisberger

 

Jag nämnde ju denna lite grann i ren frustration igår kväll och jag blev inte direkt mer frustrerad av att läsa klart den. 

 

Name. Dropping. Galore. 

 

Jag höll på att bli spritt språngande galen. 

 

Som jag sa, så nämns det i andra kapitlet att huvudpersonen Bettes jobbtelefon är kladdig. Det görs särskilt tydligt att det är Maybelline-foundation och L’Oréal-läppglans. 

 

Sedan går det som sagt bara utför. Visst, sminkmärken och klädmärken och butikmärken och sådant, det är inte så farligt. Men när det skrivs i denna högst fiktiva bok om världskändisar så blir det lite konstigt. Jag vet inte, men det känns helt styltat när man läser att Sting och Trudi Styler dansar på någon klubb, eller att Ashlee och Jessica Simpson kommer på ett nyårskalas, eller att någon har rastat George Clooneys hund, fester med Hugh Hefner, Jerry Seinfelds iPod-DJ:ande, Jay-Z + mammas resa till Istanbul eller… alltså, jag skulle kunna fortsätta i oändlighet men ”tyvärr” lämnade jag boken i Hunnebo… 

 

Det bästa med hela boken var när några personer har frågesport om vem som kan mest om originalserien 90210, det blev en blast from the past att läsa namn som Rush Sanders och Ray Pruitt igen… hihi. 

 

Det värsta förutom den otroliga namedroppingen är att det är väldigt uppenbart att författarinnan har läst och inspirerats av Gossip Girl. ((Första boken kom ju ut redan 2002, även om serien inte började förrän 2007.)) Nu är denna bokens motsvarighet till Gossip Girl herself en ganska annorlunda person jämfört med personen som visade sig vara Gossip Girl i bokserien / TV-serien, men det visste ju inte Weisberger… 

 

Jo. Jag gillade två karaktärer, Bettes morbror Will och hans pojkvän Simon. Sköna herrar. 

 

Nej, denna rekommenderar jag alltså inte till någon. Alls. Suck suck suck.