((Jag läste mina två Kristina Ohlsson-deckare i ”fel” ordning, så jag skriver om dem i ”rätt” ordning.))
Varken Askungar eller Tusenskönor har en och samma huvudperson, även om man väl får säga att Fredrika Bergman tar upp rätt mycket av protagonistrollen så får vi lära känna flera av poliserna hon arbetar tillsammans med. Fredrika jobbar som utredare på polismyndigheten, men är akademiker snarare än polis. Hon ingår i en särskilt tillsatt utredningsgrupp tillsammans med sin chef Alex, kollegan Peder och assistenten Ellen.
En julidag försvinner en liten flicka från ett X2000-tåg från Göteborg till Stockholm. Samtidigt som vi följer denna historien följer vi en kvinnas liv, en kvinna, Dockan, som lever gömd och instängd och är helt i Mannens våld.
Detta är en barnsligt spännande deckare. Det är psykologiskt och har inslag av paranoia och skräck och ondska… otroligt bra debut. Man både älskar och hatar huvudpersonerna, men man får kalla i alla fall vissa delar för vardagsrealism – familjeliv och förhållanden, till exempel. Vilket jag gillar i en deckare eller thriller, det får liksom inte bara vara ond bråd död och rättegångar, det måste vara lite mer substans i det hela.
Hur som helst, riktigt, riktigt bra. Ohlsson har skrivit tre romaner utöver dessa jag just läst, och snacka om att jag kommer att hålla ögonen öppna efter dem framöver!
Stories from the city, stories from the sea 