Om mobbing och skit

Jag måste skriva om en grej som jag inte har skrivit om förut för ibland kommer jag att tänka på det. Som nu. 

 

När jag gick i högstadiet – jag kommer inte ihåg om det var i åttan eller nian – kom vår skolvärd och bad att få prata med mig en stund. Jag minns till och med var det var, utanför min mattesal, S7. 

 

Han sa något i stil med ”Jag vet att du blir mobbad och jag vet att det är Claudia som gör det”. Jag ba’ va? Jag hade ingen aning om att jag blev mobbad. Jag visste visserligen att Claudia var dum i huvudet men inte hade jag en aning om att jag blev mobbad. Vilket jag sa och då berättade han att hon tydligen kallade mig för ”Flygande Fläsket” och att han skulle försöka göra någonting åt det. 

 

Okej. 

 

Det absolut knäppaste i denna historien är att Claudia i historien förmodligen hade ett BMI som låg på ungefär tio mer än jag. 

 

Hon sa aldrig någonting elakt direkt till mig. Hon var allmänt käftig och otrevlig, men det var hon mot alla. Skolkamrater, lärare, rektor och besökande föreläsare – som Mikael Ljungberg och Anders Kiel. 

 

Till exempel. 

 

Men hur knäppt är inte sådant här? Mobbing överhuvudtaget är ju asfel som det är, men att mobba någon utan att vederbörande ens har en aning om det? Och att skolvärden uppenbarligen har hört talas om det men att man själv som mobbad inte vet om det? Så sjukt jävla asknäppt. Tycker jag. 

 

Och jag kände mig inte det minsta mobbad. Jag hade massor av kompisar i skolan (även om jag inte kom överens med Claudia), pojkvän i klassen, fina relationer med mina lärare… och så vidare. 

 

Visst är det lite konstigt?