
Den högsta kasten kom ut 1997, och jag vet att jag har hört talas om den i olika sammanhang, men jag har aldrig läst något av Carina Rydberg förut.
Nu har jag det.
Oj.
Detta är en vansinnigt självutlämnande biografi – och dessutom utlämnande vad gäller andra. Den del av handlingen som utspelar sig i Stockholm tar sin plats på krogar som till och med jag känner igen namnet på, och de flesta karaktärerna är mer eller mindre kända. Mauro Scocco dyker till exempel upp alldeles i början, och karaktären Rolf som tar upp en stor del av Stockholmshandlingen är en känd advokat.
Resterande del av bokens handling utspelar sig på en resa i Indien, med komplexa och underliga förhållanden till ”motspelarna”.
Sedan finns en sorts bihistoria som har både med Stockholm och Indien att göra… jag vet inte riktigt.
Hade jag varit i Rydbergs ålder då det begav sig (hon är tjugo år äldre än jag), och haft lite mer koll på Stockholm så kanske det hade klaffat lite tydligare i huvudet på mig. Nu vet jag inte riktigt om jag kan säga att det gjorde det.
Men det är en ganska underhållande bok, om än med ett något för brett personspektrum för att jag riktigt ska hänga med utan att superkoncentrera mig, och den är välskriven förstås.
Den kommer att skänkas bort för det finns inte på kartan att jag orkar läsa om den… tror jag inte i alla fall.