Detta var första gången jag stiftar bekantskap med Arne Dahl, eller Jan Arnald som han egentligen heter. Jag visste inte att det var en serie, men det är det och detta är åttonde boken av totalt elva (hittills) om den fiktiva ”A-gruppen” – en specialgrupp inom Stockholmspolisen som arbetar med internationella våldsbrott.
Anyway.
En sjundeklass från Stockholm är på klassresa i Ångermanland. Plötsligt en dag försvinner en av klassens flickor. Detta blir upprinnelsen till en ganska hysterisk berättelse om kidnappning, pedofili, sekter, skelett, barnporr, kärlek, uppbrott, inburning… ja, jag vet inte alls. En faslig massa saker händer och det är en faslig massa karaktärer som är rätt svåra att hålla reda på – särskilt när det plötsligt blir polisförhör eller ett transkriberat vittnesmål mitt i den löpande texten…
Om boken är bra? Jadå, men inte sådär fantastiskt bra som jag kanske hade väntat mig då en person vars litterära omdöme jag ställer högt älskar honom.
Men alla är vi olika!
En sak som gjorde det hela lite svårt för mig att ta på allvar här och där är att en integral del av berättelsen är ett ”penisben”. Vilket enbart för mina tankar till Markoolio och hans penisfraktur i Vi drar till fjällen.
Stories from the city, stories from the sea 