Phew och sånt

Det blev en lite hektisk dag. Ja, till och med vi arbetslösa kan hinna med rätt mycket på en dag, det handlar inte bara om att ligga hemma och virka. Snarare tvärtom, jag har aldrig varit så stressad som när jag är arbetslös. 

 

Men – denna gången verkar det ju som om jag faktiskt ska få någon som helst hjälp i alla fall. Jag var betydligt mindre imponerad när jag fick gå från april 2011 till januari 2012 utan någon som helst ersättning, så mycket kan jag säga. Jag hade varit villig att praktisera GRATIS då, jag hade gjort precis vad som helst, men inte ett öre kunde jag få i ersättning eller bistånd någonstans ifrån. 

 

Det var sådär. 

 

Jag tycker att svenska välfärdsstaten är fantastisk. Jag tycker att det är helt otroligt att så många KAN få hjälp med att försörja sig, och att målet är att man ska kunna försörja sig själv, men allvarligt – under den perioden hade jag hamnat på gatan om jag inte hade haft snälla föräldrar. Ingen hjälp, ingenting alls. Okej, jag hade ju inte jobbat och betalat skatt i Sverige, men krasst tänkt – Alfakassan, som ska vara de enklaste att ha med att göra, kräver att man har arbetat i Sverige i minst nio dagar. Men tänk ett steg till. Om jag inte hade haft hjälp och stöd så hade jag ju inte ens kunnat söka ett jobb som hade givit mig de heliga dagarnas arbetserfarenhet. 

 

Och det är inte så att man bara kan halka in i facket heller utan anställningsbevis. 

 

Och så tänker man ju lite att arbete inom EU borde åtminstone göra att man kan få något i stil med existensminimum i alla fall. Naturligtvis emot ”ansträngning”, jag har absolut inget intresse av att sitta på sofflocket, jag vill ha rutin, jag vill arbeta, det passar inte mig att vara passiv. 

 

Men skit samma. Nu verkar det som om det håller på att lösa sig. De pappren som a-kassan har bett om och som jag har fått tjata på Adeccos lönekontor (trots att jag VET att de skickats) om ännu en gång och som äntligen dök upp idag, samtidigt som mina inloggningsuppgifter till e-kassan (hohoho) kom, har tydligen redan registrerats. Och jag visste ju helt hundra att jag redan skickat in dem, men tänkte okej, visst, jag ber om och skickar in dem igen och nu ser det ju ut som om det inte behövs. 

 

Vilket säkert har kostat lika mycket som typ fyra timmars jobb i butik. Helt i onödan. 

 

Men men. Det var inte det detta skulle handla om. Förstås. Men jag tror att ni kan se min frustration, nu är det ju ändå över ytan och alla verkar vara mer eller mindre på samma nivå. 

 

Men jag kan inte låta bli att vara lite arg på personen på AF som bad mig sjukskriva mig för att de inte hade tid att skriva in mig. Snyggt, liksom. 

 

Jaja! 

 

Jag var hursomhelst på intervju, eller möte, på Lernia idag. Det skulle vara ett förebyggande möte så att säga, att de var intresserade av mitt CV och gärna ville ha in mig i registren och sådär, men typ en halvtimme före vårt möte hade något landat på tjejens skrivbord som lät bra så hon skulle presentera mig där idag. Kul! 

 

Sedan en otroligt skön promenad utmed Älvstranden och Eriksberg. 

 

Imorgon, direktintervju med ett företag. Jag vet inte riktigt hur jag kände inför henom jag talade med, men det får visa sig. 

 

Sedan, middag med Hanna på kvällen, tjo! Och sedan Hunnebo. 

 

Och i eftermiddag på väg hem blev jag grinig och trött och köpte en sallad på pizzerian och åt på uteplatsen vid huset i skuggan och läste Adrian Mole and the Weapons of Mass Destruction och så blev allting lite lättare.