TGIF – inte för att det spelar någon roll…

Alltså jag tror att jag måste börja skriva upp alla konstiga sammanträffanden i livet just nu. Ibland blir det bara för mycket. 

 

Jag satt till exempel just och tänkte på en släkting – eller, tänkte och tänkte men en grej jag kom över påminde mig om vederbörande – som bor på en gata med ett ovanligt och lite långt och krångligt namn. 

 

En sekund senare scrollade jag ner på en blogg – helt orelaterad till nämnda släkting – och det första jag läser är namnet på släktingens gata. 

 

Jag menar… är inte sådant lite konstigt? Jag kanske läser in lite väl mycket i det, men jag har ju en lång historia av sådana här grejer i bagaget, så jag kan väl inte låta bli. 

 

Idag ska jag göra en kalender. 

 

Jag brukade alltid göra det förr, av anteckningsböcker, så himla käckt, och nu tänker jag göra det igen. Jag hittade en fin tjock bok i hyllan som jag skrivit typ fem sidor dagbok i sent 2005 och tidigt 2006, så den får det bli. Sidorna längst fram rev jag bort men kunde förstås inte låta bli att läsa om Toms och mitt minst sagt stormiga ”förhållande”.  Jag har ju alltid skrivit på ett eller annat vis, mycket kan jag hitta i gamla bloggarkiv och så, men det som skrivits på papper är ju alltid lite privatare. Ibland blir jag så full i skratt när jag hittar sådant, och ibland är det mest sorgligt. Ofta är det faktiskt sorgligt, mest sådant från tidigt 2000-tal när jag inte visste någonting om livet. 

 

Och när jag är 40 kommer jag att säga samma sak om mig själv nu. Garanterat.