Milde himmel, jag såg just hur skitiga mina naglar ser ut på kortet från hissen förut. De ÄR inte det, jag vet faktiskt inte riktigt hur det blev så. Har dubbelkollat och de är soperena.
Jaja, ni kanske inte bryr er så mycket om hur mina naglar ser ut. Även om den jag slicade med Sabatieren ser rätt spännande ut. Såpass spännande att jag inte ens vill titta 😉
Jag glömde säga att jag hittade Marcus Birros Släng alla kartor – Memorarer mitt i livet 1992-2012 igår för 49:- på Bengans, ovanpå Lagerhaus på Östra Hamngatan ni vet. Den kostar 87:- på Bokia. Hallå eller.
Jag har ju sagt det förut, jag är en av de få som älskar Marcus Birro, och jag älskar boken. Vissa tycker att det är jättetråkigt att läsa böcker som utspelar sig (eller vad man ska säga om memoarer) i sin egen hemstad eller ställen som man är bekant med, och så men jag tycker så mycket om det. Det är Schillerska och Kungsladugård och Järntorget och grejer överallt, jag tycker att det är helt underbart! Och då har jag bara kommit till 1993.
Vår svensk- och fransklärare och tillika klassföreståndare på Schillerska hade haft båda brorsorna och Marcus brukade komma och läsa dikter för oss i aulan på Kulturveckan på våren. Med lite tur nämns det lite längre fram 🙂
Sedan har jag ju följt Marcus fru Jonnas blogg genom åren, sprutgråtit när jag läst om de två barnen de har förlorat och gråtit av lycka när deras vackra barn äntligen kom till dem.
En annan underbar sak – tittar på Djurakuten – naturligtvis är det väldigt tråkigt med sjuka djur, don’t get me wrong, men nu visade de nyss en katt som blev förbannad när de behövde raka henne lite på magen för att kunna göra ultraljud och hoppade upp på ett jättehögt skåp och vägrade att komma ner. När sjukvårdaren kom och försökte locka ner henne vände hon bara på huvudet och slokade med öronen typ ”lalalalala I can’t heeeaaar you”.
Katter är så ljuvliga.
Stories from the city, stories from the sea 