
Ännu en helknäpp och underbar bok av Erlend Loe. Vi älskade väl alla Naiv. Super. och denna är på ungefär samma nivå.
En ung man – vi vet inte vad han heter – är den centrala karaktären. En ung kvinna, Marianne, börjar plötsligt dyka upp hemma hos honom sent på nätterna. Innan han vet ordet av har hon flyttat in med sin gräddgula mellanstora byrå.
De tär liksom basen i det hela. Den unge mannen vet inte riktigt vad han ska ta sig till, så han börjar gå till simhallen mer och mer.
Mannen och Marianne ger sig ut på en resa i Europa. Och på den vägen är det.
Kort och kul och knäpp. Kapitelindelningen är obefintlig – det är snarare en mening eller tio under numrering. Rätt skojigt.
Man läser den på en eftermiddag utan större besvär och den är läsvärd. Jag skrattade gott på vissa ställen och fick lite moderskänslor på andra.