Ja, jag vet att alla läste denna för många herrans år sedan. Det har bara inte blivit av att jag har gjort det. Förmodligen har jag dragit mig lite för det eftersom nästan alla säger att det är något av det hemskaste de någonsin läst. Men både denna och uppföljaren fanns på loppisen igår så jag tänkte att jag får väl ta itu med den.
Och ja. Den är hemsk. Fruktansvärd, rent ut sagt. Man får inte engagera sig för mycket känslomässigt i den tror jag, för då går man sönder rakt av.
Det finns ju egentligen inte så mycket att säga, utom att det handlar om en liten pojke som växer upp med grotesk misshandel av sin psykiskt sjuka mamma. Vi vet ju innan att han klarar sig och blir en välanpassad och lycklig man när han växer upp, och det fungerar ju faktiskt lite tröstande.
Beskrivningarna är så realistiska att man mår illa. Sjukt stark bok. Jag både ser fram emot uppföljaren och inte.
Stories from the city, stories from the sea 