
Tipsades om denna i boktråden på Buke för längesen, hittade den på loppis för några veckor sedan men glömde den i Hunnebo så det blev först nu den blev läst.
På baksidan av denna boken har någon framstående recensent citerats där hen skriver att denna boken inte bara gör oss uppmärksamma på skillnaderna mellan Saudi-kulturen och vår västerländska dito – och det sätter verkligen huvudet på spiken.
Flickorna från Riyadh är uppbyggd runt en mailinglista, som en ung, välutbildad flicka ur samhällets övre skikt startar. Varje mail inleds med ett citat – från Koranen eller arabisk / västerländsk poesi och filosofi. Sedan berättar hon historien om fyra flickor i samma situation som hon själv – Samid, Lamis, Gamra och Michelle.
De pluggar alla på universitetet, de dejtar killar så mycket de kan komma undan med, de har de senaste mobiltelefonerna och de älskar Sex and the City. Det är inte riktigt det vi tänker om Saudi-kvinnor, eller? Det gjorde i alla fall inte jag. Men denna romanen är skriven av en flicka i exakt samma situation, som skrev denna romanen som 25-åring och som nu utbildar sig till specialisttandläkare i USA. Med andra ord – ganska insatt. Och så vitt vi vet är det hon som skrev mailen från början också, men för mig är det inte helt tydligt om det faktiskt är så, eller om det är en fiktiv ”bekännelse” i slutet.
Hur som helst. Även om dessa flickor har det betydligt enklare än de flesta av oss nog tror om Saudi-kvinnors liv, så finns det förstås inslag av jobbiga grejer som de flesta av oss västerländska kvinnor inte behöver vara med om. Mödrar som lämnar veto om vem hennes son får gifta sig med. Att bli lämnad för att man ligger med sin trolovade (där äktenskapskontraktet redan skrivits men ceremonin ännu inte hållits). Att bli utstött och stigmatiserad för att man är skild – och anledningen till skilsmässan är att ens man varit otrogen hela äktenskapet igenom.
Ni fattar hur jag menar.
Vänskapen mellan tjejerna är så fint skildrad tycker jag. De glider lite fram och tillbaks då och då, när någon bor utomlands och någon träffar nya vänner på högskoleprogrammet och sådär, men de kommer alltid tillbaka till varann. Och visst finns det dumma jävla förtryckande karlar med, men det finns även finkänsliga underbara killar som man själv blir lite småkär i.
Detta blev lite flummigt, men läs gärna Magnus Svenssons recension i Svenska Dagbladet när romanen kom ut. Lite mer saklig. Och välskriven. 😉