Igår kväll låg jag och tänkte på att jag bara har medicin med mig så att det räcker till och med ikväll, och att jag därmed typ måste vara försiktig att jag inte tappar en tablett i handfatet eller något lika intelligent. För att vara SÄKER på att det inte skulle hända tog jag med mig vatten till sovrummet.
All good.
Sedan när jag skulle ta mina sjuttioåtta piller imorse upptäckte jag att ett till kvällen saknades. GAH. Inte för att jag hade tappat något idag, men förmodligen tappade jag något när jag delade upp den. Fast jag tyckte att jag räknade och dubbelkollade så noga?
Okej, tänkte jag, jag får antingen åka hem idag istället, eller åka till nåt apotek och hämta ut lite nytt… fast fem dagar före lön är det sådär kul att lägga ut över 600:- på medicin kan man säga.
Så helt utan hopp tänkte jag att jag kan ju rota igenom handväskan, det har hänt mer än en gång att jag haft en hel karta däri innan jag köpte min dosett och någon tryckts ut utan att jag har märkt det (sedan jag dubblade medicinen är kartorna inte i synk). Så jag rotade och hittade ingen. Fan.
Läste ut Order of the Phoenix, försökte somna om lite men det gick ju inte eftersom jag låg där och surade. Men så rotade jag en gång till. Och lo and behold! Där låg en! Rätt styrka till och med!
Så jefvla skönt, jaga har dubbelkollat dosetten flera gånger om för att kolla att jag inte bara drömde lite… och lite ludd rensar magen. Ja, och salt, för en saltförpackning jag hade däri en gång (don’t ask) välte och jag har inte orkat skaka ur den. Så lat är jag.
Men i alla fall. Score! Jag kan vara kvar i mitt Los Beatles-nattlinne (ska visa sedan!) ett tag till. Fyfan vad skönt. Denna medicinen tenderar även att vara slut på apoteken då den används till lite andra saker än EP också, och jag har defo ingen lust att åka runt halva stan. Både mamma och pappa har just haft influensa och jag är lite snorig och hängig så hellre mota Olle i grind och chilla idag, liksom…
Stories from the city, stories from the sea 