Psychodrömmar

Jag somnade till i en knapp timme. 

 

Under denna timme lyckades jag 

 

a) träffa en kille som ska ”Jag äter bara pizza jag har hittat ute” 

b) fått ett engångsjobb via Malin där jag skulle åka på någon sorts kick-off och föra protokoll med ett företag till någonstans här i närheten (det skulle bland annat dansas och ridas), men det visade sig att tåget gick över Isle of Man. Med byte i Brunnsparken. Till slut slarvade jag bort mig i ett stort köpcentrum, typ, massor av restauranger men när jag just skulle gå ut så visade det sig att det låg en stor psykavdelning där. Men jag och en tant tog oss ut. 

 

c) hamnat på någon sorts fängelse eller annan anstalt då jag ville prata med någon om väpnat rån. Då plockade chefen på stället fram Tony Olsson från Malexandermorden (har ingen aning om hur han ser ut i verkligen men här hade han blont hår och skägg) som satte sig på andra sidan rummet från mig och läste en uppsats om ”Tidaholmsincidenten”

 

d) varit ute och åkt bil med mamma och pappa när vi plötsligt fick syn på en ponny som gick i vägbanan nere vid Åketorp. Okej, det är väl bara att köra lite saktare. Men plötsligt dök det upp massor av hästar, med och utan ryttare, som blev jättearga på bilen. Plötsligt var det en cabriolet eller något för hästarna med bakåtstrukna öron och klapprande tänder kom jättenära ansiktet och kroppen. Ett fult sto bet mig i fingret och en arg svart häst försökte klättra upp på huven. Men det gjorde ju visserligen en häst på denna filmen som jag såg för några veckor sedan så

 

Varenda en av dessa drömmarna kändes som den pågick i flera timmar, men det var 50 minuter ungefär. 

 

Känns som om jag borde göra mig i ordning, men jag vet vad jag ska ha på och var allting är, så det tar ju inte många minuter. Inte sminket heller, trots att jag har fått ännu en underlig finne på hakan. Jag undrar varför Gud straffar mig. Och särskilt varför han straffar mig på HAKAN.