Hur länge har du bloggat?
– Fjorton år i juli.
Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv började blogga?
– Det hette inte blogg då, men jag tyckte att reload-gänget var så himla roliga och coola. Vissa bloggar fortfarande och flera har jag kontakt med på Facebook. Jättekul! Vivi, Eponine, Annica Tiger, Tobbe, Jontas, Marina på Tjejringen, LiS, EvaP… för att inte tala om alla som dök upp på de coola domänerna när de väl kickade igång! Även där har jag fortfarande kontakt med många på Facebook och några stycken har jag träffat IRL också. Det var väl bara jag och Emma på miramis.org som var svenskar, och vi hade en otroligt skojig dag i Tufnell Park 2004…
Vilken var den första bloggen du förälskade dig i?
– Jadu. Den första jag läste var väl Annica Tigers.
Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
– De allra flesta är tyvärr försvunna, men jag kan garantera att jag skulle skämmas ögonen ur mig. Det räcker att läsa inlägg på LJ från 2005 för att jag ska vilja dö av genans. Cheezes vad jag var tramsig när jag var yngre. Fast jag kan imponeras av hur mycket man orkade med som yngre person.
Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
– Många! Men flera tittar jag på kanske en gång varannan vecka max.
Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar?
– De allra allra flesta är dagboksbloggar även om vissa är lite nischade så att säga.
Nämn en bloggare som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
– Jockiboi.
Nämn en bloggare som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
– Jag kan känna igen mig i flera på olika plan, men jag vet inte någon som verkar vara ”väldigt” lik mig. Faktiskt.
Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
– Mina allra närmaste – e.g. mina föräldrar – har nog ingen aning om att jag bloggar alls, men vänner och kusiner och sånt löst folk verkar tycka att det är kul.
Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
– Det tror jag nog.
Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
– Tja. Jag har liksom ingen satt gräns. Vissa grejer var jag mer öppen med när jag skrev på LiveJournal och kunde bestämma vem som kunde läsa utan att lösenordsskydda hela baletten, men nu skriver jag det jag har lust med, med respekt för eventuella medverkande då.
Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
– Hm. Jag försöker formulera något bra här men får inte riktigt till det… jag skulle inte pika någon som jag vet läser om något som jag stör mig på hos personen. Jag kan gärna skriva om sex ur ett objektivt perspektiv, men skulle inte skriva om det på ett personligt plan.
I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
– Inte så stor. Även om jag har en helt okej läsarkrets får jag sällan kommentarer.
Tror du att en kan lära känna en person genom att läsa hens blogg?
– Ja och nej. Jag har lärt känna så himla många människor genom bloggandet. De allra flesta har varit precis som jag förväntat mig.
Har du träffat folk irl efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
– Ja, massvis! Jag försöker räkna men det går bara inte. Men det är minst 50-60 stycken. Delvis, ska nämnas, på grund av en LJ-träff 2005 – där kände jag inte alla innan, men det var ju tack vare bloggen vi träffades så att säga.
Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
– Ja, det tror jag definitivt.
Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar?
– Nja. Jo, det har jag väl, men egentligen mest förbannad. LJ var ett fantastiskt forum för ”viskeleken”, något händer och innan man vet ordet av skriver någon HELT orelaterad person om dig på ett otroligt förvanskat vis.
Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
– Ja, det har jag väl gjort. Inte i andras som jag kan komma på nu, men jag kanske har varit onödigt hård ett par gånger.
Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
– För egen del, ingenting egentligen. Jag har liksom ingen press på mig att blogga eller så, jag har inte så många läsare och det ”värsta” som kan hända om jag inte skriver på ett par dagar är att någon blir orolig och skickar ett mail eller SMS. Men jag tror att bloggandet kan vara ganska destruktivt för många, särskilt yngre, som delvis har ett stort bekräftelsebehov och delvis tar åt sig personligen av troll och andra dumma.
Tror du att du fortfarande bloggar om två år?
– Ja. Jag kan liksom inte hålla mig ifrån bloggandet.
Stories from the city, stories from the sea 