Om vi säger så här – detta är ännu en anledning till att jag önskar att allt vad Melodifestivaler heter kunde gräva ner sig under en STEN.
Men men! tur att jag hade uppbackning omkring mig idag för annars hade det gått käpprätt åt skogen.
L8 markerade starten och jag föll på en gång. Turligt nog kunde någon av föräldrarna att hon som sjöng hette MARIE Lindberg. V11 kunde jag själv, Smile ur Limelight skriven av CHARLIE Chaplin. Fin melodi. V9 kunde mamma, det var visst NICK Borgen som sjöng. L12 kunde jag tack och lov själv, Down under med Men AT work. L2, vild gissning på Tommy NILSSON visade sig vara rätt. Okej.
V1 var en fantastiskt ojämställd låt av Linda BENGTZING. Jag vet inte ens hur hon ser ut. V5 däremot gick bra, Gustaf Frödings tre TRALLANDE jäntor har jag faktiskt ordning på. L4 – ännu en gång helt clueless – men grabbarna som gjorde någon sorts cover på Toni Braxtons gamla Unbreak my heart hette visst IL DIVO. V7, VEM kan segla förutan vind kunde till och med jag… och TRAZAN på L3 hade jag bestämt mig för redan innan sången spelades. Gillar Trazan och Banarne skarpt. V6 var TYSKA nationalsången som inte längre heter Deutschland Deutschland über Alles, för övrigt. Och så BORN TO RUN av gamle Springsteen-räven på L1! Och en psychoversion på svenska av Girls just wanna have FUN på L10.
Så på något vis gick det alltså ihop. Men jag kan inte säga att jag kan ta särskilt mycket cred denna veckan…!
Stories from the city, stories from the sea 