Dena har stått i bokhyllan hos mina föräldrar så länge jag kan minnas och jag har alltid tyckt att det var en lustig titel men har liksom aldrig kommit mig för att plocka upp den och läsa den. Men så i förra veckan någon gång behövde jag lite lektyr och sög tag i denna samt En vandring i solen, som kommer lite senare.
Jag tänker skriva av baksidestexten, för jag känner att jag har väldigt svårt att formulera mig om bokens egentliga handling. Så here goes:
”Knut K. Selma Johansson är en alldeles vanlig 17-åring – som inte gjort inbrott, inte knarkar, inte är politiskt orienterad utan vars enda problem är hur det ska bli med Charlotta. En verklig allåldersbok, som ger en osentimental inblick i hur det är att var utlänning fast man är svensk medborgare, hur det är att vara åldring och bo på ålderdomshem, hur det är att vara tränare inom en dömd idrott (boxning) och hur det är att vara ung och ännu inte ha funnit sin plats i tillvaron.”
Det är liksom summa summarum. Men persongalleriet sträcker sig betydligt längre än bara till Knut K Selma. Hans underbara farfar Hilmer och hans kumpaner Nisse och August är fantastiska karaktärer.
Så. Rolig och lite sorglig och lite allt möjligt på en gång. Jag misstänker att den speglar samtiden väldigt väl (kom ut 1970) – det kan jag ju aldrig så noga veta förstås, men det känns så.
Stories from the city, stories from the sea 