Knäppunge

Bläddrade igenom hjärnkontoret efter lite roliga gamla minnen från förr och nog måste man få skratta lite även när det är sorgligt runtomkring. 

 

Jag lyckades nämligen komma på något som jag naturligtvis enbart fått berättat för mig för jag var för liten för att komma ihåg det. 

 

När jag låg i vagnen tills jag var kanske 1½ år krävde jag att få ha handen i munnen på den som nattade mig om jag skulle sova. Nästan varenda kväll fick någon stackare stå med min lilla bebishand i munnen tills jag somnade. Det var väl inga långa stunder direkt, men… det är väl vanligare att bebisar vill ha något i munnen än att de vill stoppa in händerna i andras mun? 

 

Hur knäppt är inte det? 

 

En gång på badstranden i Ätrafors tultade jag fram till en vilt främmande liten kille och stoppade in handen i munnen på honom. Han bet mig och senare på kvällen fick jag jättehög feber, tydligen. Han kanske hade rabies eller något? Kan det förklara varför jag är som jag är, tro?