Alla onda ting är visst tre…

Alltså. Detta är verkligen inte klokt. 

 

Ni vet ju att min syssling dog hastigt för tre veckor sedan. Ni vet även att hans son tog livet av sig en vecka senare. Och inatt, ännu en vecka senare, har pappas kusin – alltså sysslingens mamma och sonens farmor – gått bort. 

 

Hon har varit sjuk länge efter flera strokes, afasi och så vidare så det var inte helt oväntat att det inte var så många år kvar, men… tre på knappt tre veckor. Jag tänker så på D, som har förlorat sin pappa, sin lillebror och sin farmor på mindre än tre veckor. 

 

Och på alla andra runtomkring förstås. Jag avundas sannerligen inte dem, som ni har tre begravningar framför sig mitt i all sorg som bara byggts på mer och mer. Sysslingen och sysslingsonens kommer vi inte att vara med på, men det är uteslutet för mig att inte vara med på Ls, när det nu blir. 

 

Hennes systrar är hos S, hennes man, idag. Han har varit rätt dålig själv och mått väldigt psykiskt dåligt sedan L blev sjuk första gången och nu har han förstås kraschat. Hon hade åkt in till sjukhuset i torsdags tror jag för att få dropp och sådär då hon inte riktigt kunde äta och så somnade hon igår kväll och vaknade inte mer. 

 

Det är ju inte tragiskt på samma vis när en gammal människa dör, om man får säga så. Oftast inte tragiskt, i alla fall inte efter en lång tids sjukdom. Jag vet att folk tycker att det är klyscigt att säga saker som att ”Nu lider hon inte längre” och ”Nu har hon inte ont mer”, men jag måste tänka så. 

 

Men det är otroligt tragiskt, det som slagit emot familjen, och jag önskar så att det fanns något, vad som helst, som jag kunde göra. Men det är det inte, det skulle vara om syster B ringde förstås, då skulle jag nog kunna vara till stöd, men nu.. vad gör man liksom. Ingenting. När det har mörknat ska jag tända ett ljus för Laila och minnas alla roliga stunder i Ätrafors på somrarna, och ja, en massa annat. 

 

Hur kan sådant här hända? Allting på en gång, jag blir alldeles uppriven. För de ”riktigt” anhörigas skull. 

 

74 år fick hon bli. Requesciem In Pace.