Det blir lite mer verkligt

 

Vi vet hur det gick till – han lyckades finna redskap eller material eller vad man ska säga, och hängde sig. Nog för att han måste ha gjort något jävligt för att ens hamna i häktet, men ingen ska dö på det viset. 

 

Hans storebror berättar att han hade talat med lillebrorsan i telefon kvällen innan detta fruktansvärda hände, de hade råkat i gräl och storebrorsan hade sagt till John att dra åt helvete. Han tar skulden för Johns död på sina axlar helt och hållet och fick söka vård på NÄL igår. 

 

Alltså, jag är så uppriven av det här. Ja, jag fixade att dona med Melodikrysset förut, det är inte så att jag är paralyserad, men jag tänker så på Thomas fru, Anette. Hon var inte Johns biologiska mamma, men så vitt jag vet bodde han och växte upp hos dem, som bonusson. Det gick åt skogen för både honom och hans bror, men att dö på det viset förtjänar ingen. 

 

Jag skrev en kort rad till storebrorsan igår kväll. Vi har inte setts på säkert 17-18 år men tänk er, att förlora sin pappa och sin lillebror på fjorton dagar, det är så fruktansvärt. 

 

Hans farmor fattar tydligen ingenting av vad som har hänt. Hon fick en stroke förra året någon gång och sedan dess är hon inte riktigt med i gamet alls. Hennes systrar – min pappas kusiner – har varit hos henne och det verkar tydligen inte som om hon ens har registrerat att hennes son har gått bort och definitivt inte hennes barnbarn.