Trött på det här!

Jag är så trött på denna förbannade medicinen. Blir så glömsk och förvirrad att det är inte riktigt klokt. 

 

Till exempel. 

 

I lördags skulle jag åka till Vagnhallen Majorna. Vart går jag av? Ostindiegatan. Hållplatsen före. Nu är det inte särskilt långt mellan hållplatserna, men det ösregnade och jag hade yllekappa och var inte särskilt ivrig. 

 

Tidigare idag skulle jag få tag på min ryanål för att sy ihop min angorahalsduk. Visste att jag hade lagt den i fodralet med virknålarna. Plockade ur allt löst två gånger om och petade igenom alla kiltnålar och hela baletten för att kolla att den inte låg där. På tredje försöket låg den naturligtvis där. Tillsammans med en nagelfil som jag inte fattar hur den hamnade där. Men okej. 

 

Igår skulle jag leta upp en tändare för att tända lite ljus och göra Fjällbackamorden uthärdliga. Letade i säkert en kvart. Vart låg den? På sängen. 

 

Alldeles nyss fick jag mitt första Allers-nummer på prenumerationen som mamma och pappa gav mig i julklapp. Och tänkte att jag måste ju genast leta upp min krysspenna! Men vart sjutton var den? Letade igenom allt som fanns tills jag kom ihåg att jag hade ju den i förmiddags när jag fyllde i lite bôs i min nya kalender. Och visst sjutton satt den där. Mitt framför ögonen. 

 

Shit vad jag hoppas att jag slipper det här framåt hösten. (Och nu har jag för övrigt tappat bort den jävla nålen IGEN.)