Torka aldrig tårar utan handskar…

Torka aldrig tårar utan handskar var nog det bästa jag har sett på TV sedan Våra vänners liv. 

 

Här skriver Jonas Gardell i DN om hur det var på 80-talet. Och jag gråter och gråter och gråter lite mer. Fy farao. Mamma har berättat hur det var när HIV kom till Sverige, jag är ju lite för ung för att egentligen minnas mer än Sighsten Herrgård för honom kommer jag ihåg, men inte fattade jag egentligen vad det betydde att gå ut med att ha AIDS, eller vad han dog av. Men jag förstod såpass att det var något hemskt och farligt och jag kommer ihåg att vi tittade på dörrhandtag på Obs! någon gång i den vevan och jag blev helt förskräckt när ett dörrhandtag gick just under namnet Herrgård. 

 

Det är så hemskt alltihop. Jag kommer ihåg att till och med på 90-talet fanns det skräck för att skaka hand med någon som hade HIV. 

 

Jag har båda skakat hand med och pussat HIV-smittade och inte för ett ögonblick har jag varit rädd för att bli smittad. 

 

Jag skulle naturligtvis inte skaka hand med en HIV-smittad om jag hade blödande sår på händerna och vederbörande också. Eller pussas på mun om både hade hysteriska munsår. Eller för den delen ha samlag utan kondom, men det har man väl inte ändå med någon som man inte har koll på? Men hur stor är risken för att något sådant skulle ske? För övrigt skulle jag undvika att skaka hand eller ha samlag med någon med magsjuka eller influensa också. 

 

Som jag skrev på Facebook. Läs, lär och lipa. Det är viktiga jävla grejer.