Oj oj oj, det börjar dra ihop sig om jag ska hinna läsa 100 böcker i år! Inte för att jag hade någon särskild förutsats att göra det, men när det är så nära vore det ju faktiskt rätt roligt… vi får väl se!
93 – Tarzans Tårar av Katarina Mazetti
Jag har bläddrat igenom denna någon gång förut för några år sedan – älskar ju Mazetti och även så denna.
En vacker dag råkar en rik yuppie-aktig kille, Janne, gå ivägen för en något äldre småbarnsmamma med bruna taxöron till bröst som leker på en slänggunga på en badort. De kunde väl inte vara mer olika egentligen, men på någon vänster hamnar de i säng (eller, ja, på strand) och efter det händer en hel massa konstigheter.
Mamman, Mariana, lever ensam med sina två små barn, då hennes make blivit tokig och försvunnit. Hon får vända på varenda öre (alltså, verkligen göra det, inte bara vara lite sparsam). Rätt stor skillnad från Janne med andra ord.
Kapitlen berättas av Mariana, Janne, Marianas äldsta barn Bella, och vid ett eller två tillfällen hennes lilleman, Billy. Jo, ett av dem är berättat av den Galne Maken också.
Man skrattar väldigt mycket, men sätter skrattet i halsen här och där också. Boken visar väldigt mycket på hur olika folk kan leva till och med i vårt fina och jämställda Sverige och det tror jag kan vara nyttigt för många. Vissa saker i boken är rent hemska, särskilt mot slutet.
Läs läs läs. Och läs alla Mazettis böcker för de är så jefvla bra. Och roliga.
Stories from the city, stories from the sea 