Something

Jag kunde inte komma på en titel till detta inlägget – så är det. 

 

29 november 2001 låg jag på den rätt äckliga heltäckningsmattan i Flat 14 och lyssnade på Something non-stop. George Harrison hade dött. 

 

Jag jobbade under dagen och vår assistant manager kom och gav mig en kram. Jag förstod inte riktigt varför men kramade henne tillbaka. Såklart. Och så tittade hon på mig och sa ”Du vet väl vad som hänt? George Harrison är död”. 

 

Jag hade ingen aning. Och jag sprang ner till toaletten och satt där och lipade ett tag. 

 

George Harrison är nog min favoritmusiker någonsin. Delvis för att Something är det vackraste jag någonsin hört, och förmodligen delvis för att min pappa är så vansinnigt lik honom. Eller var, i alla fall, på sjuttiotalet. 

 

Och nu tittade jag på Concert for George i Royal Albert Hall ett år efter hans död och Paul McCartney spelar Something på ukulele tillsammans med Eric Clapton, precis som han gjorde när jag såg honom på påskafton 2004. Andrew, min dåvarande sambo, lyckades få biljetter till hans konsert i Hammersmith, och det är en av de bästa dagarna i mitt liv. Eller ja, då var inte Eric Clapton med, men vem bryr sig. 

 

Jag har svårt att ens skriva detta. Men som sagt. Jag låg på den jävla heltäckningsmattan, ingen annan var hemma, och grät och grät och grät. Minns att jag ringde hem till Backatorp och mamma sa att det var precis så det var när John Lennon blev skjuten. Och det tvivlar jag inte en sekund på. 

 

Jag kanske är totalt överkänslig. Jag blev helt förstörd när Peter Rangmar dog, Jag vet inte. Men jag blev så fruktansvärt upprörd av Georges död. Och förmodligen blir jag precis lika ledsen när Paul McC och Ringo dör. Jag vet inte varför jag är så himla känslig. 

 

Men. Hur lik George är inte Dhani? 

 

 

 

Jag skakar – på fullt allvar – i hela händerna när jag skriver detta. Farao alltså.