Alltså, det här är bedrövligt! Senast jag skrev om en bok var 14/8 – jag har läst hur mycket som helst sedan dess – dock mest omläsningar – men i alla fall. Jaja, får ta nya tag de närmsta veckorna, det kan hända att jag köpte sju böcker på loppisen i lördags. Host.
Sprakfåleböckerna är så himla gulliga. Denna kom ut första gången 1933!
Fröken Sprakfåle herself är Inga-Maja, som bor i en liten stad i Norrbotten. Hon är femton-sexton år någonting och fick ge ut sin förra bok och nu kommer då nästa. Om det låter någorlunda vettigt.
Hur som helst, det är mycket familjeliv, mycket roliga historier om hembiträdet Amanda och lillbrorsan Klas, och så besök av kusin Greger. Som Inga-Maja naturligtvis blir jättekär i.
Jag måste erkänna att jag inte förstår riktigt varför Greger just var tvungen att vara en kusin, det känns väldigt konstigt. Först tänkte jag att han kanske är en avlägsen kusin, jag har förstått att förr kunde man kalla sysslingar kusiner och sådär, men så nämndes en syssling på nästa sida, så jag antar att han helt enkelt är en alldeles vanlig kusin.
Underligt, n’est-ce pas?
Jaja. Det är roliga eskapader och förstås lite krångel här och där och… ja. Men jag tror inte att det är en riktigt typisk flickbok för att ha kommit ut på trettiotalet – nog för att det är kvinnorna i hushållen som lagar mat och inte arbetar, men det fins ändå en viss air av feminism i dessa böckerna. (Det finns ett gäng Sprakfåleböcker till, och därefter kommer böckerna om Inga-Majas dotter Susanne.) Inga-Maja har sannerligen råg i ryggen, eller som en gubbe säger, det är ”ruter” i henne, och det är absolut sant. Vilket jag gillar, jag har läst lite andra gamla flickböcker som någon köpt på auktion i någon ”hemlig låda”, typ, och där är det väldigt ojämställt – genusivrarna skulle få ett sammanbrott om de läste några utav dem.
Hur som. Gulliga och roliga böcker som ändå har lite power, eller vad man ska säga. Gillas skarpt, köp om ni hittar på loppis för ett par kronor.
Stories from the city, stories from the sea 