Alltså. Denna sömnsjuka! Igår somnade jag på soffan och stapplade iväg till sängen klockan halv tio… nu är jag visserligen vaken väldigt tidigt (men ska sova en stund till strax) – men det är som om jag skulle kunna sova mer eller mindre dygnet runt just nu. Jag vet att det är medicinen kombinerad med mörkret, men det är helknäppt. Jaja, det är bättre än att INTE sova. Och jag har fått tillbaks aptiten, hurra hurra, det gör allting lite bättre och lättare att tas med. Det är liksom inte så bra att inte äta någonting mer än buljong i fem-sex dagar. Särskilt inte när man ska orka jobba också… men nu är jag tillbaka på banan, det släppte förra veckan och nu äter jag normalt igen.
I fredags åt vi räkor, rökt makrill och krabba. SÅ gott. Det kanske jag redan har skrivit om? Lördag var laxfiléer med pressad potatis, romsås och haricots verts… söndag gjorde vi rostade rotfrukter (potatis, morötter, palsternacka och kålrot) med nötfärsbiffar med fetaost i, och en kall sås på turkisk yoghurt med örtkryddor och lite smulad feta. Och igår pyttipanna med stekt ägg och rödbetor. Ibland är det allra enklaste det allra godaste. Jag glömmer hur mycket jag tycker om pytt. Jag var inget fan när jag var liten för jag var lite rädd för ägg tror jag, men nu, inga problem. Jag äter till och med ketchup till (i brist på HP Sauce, som gör sig väldigt bra till pytt!).
Det kanske låter underligt att vara så överlycklig över att äta när man inte direkt är någon fotomodell i kroppen, host host, men äta bör man annars dör man och det är ganska farligt. Eller kan bli. Jag ska erkänna en sak. Mina sista sju veckor i London ungefär åt jag kanske tre bitar vitlöksbröd och en gång middag hos Cicci. Annars ingenting. Jag drack vatten i massor så jag överlevde ju, och nu när jag tänker efter ljuger jag för jag petade nog i mig en två-tre Varma Koppen också och äppeljuice, men annars ingenting. Jag mådde så dåligt att jag bara inte fixade det. Jag är inte sådan heller att jag kan äta för att jag vet att jag måste om jag inte har någon matlust, och då kan det bli väldigt fel om det blir fel, så att säga. När jag flög hem sista gången fick jag åka rullstol på flygplatsen. Mina ben bar mig inte från parkeringen in i terminalen, så illa var det.
Och det vill vi inte vara med om igen, så därför är det BRA att äta. Och jag ska försöka äta mer frukt och grönsaker under vintern också, det ska väl vara extra viktigt under den kalla mörka årstiden.
Nä hörrni. Nu går vi och lägger oss en stund till va?
Stories from the city, stories from the sea 