Sömnig torsdag

Oj oj oj. Idag är jag inte pigg. Trots relativt god sömn, samt att jag gav mig själv sovmorgon. Jag känner mig så slapp när jag kommer till jobbet strax innan 9, för alla som sitter i närheten av mig är sådana där käckisar som är på jobbet senast halv sju, typ, men när man ser sig omkring på resten av avdelningen är det rätt många som kommer mycket senare – särskilt de som lämnar barn på morgonen och sådär. 9 är ju faktiskt inte sent. Vi har officiell flex till 9, och även om många mail ramlar in tidigt på morgonen så är det praktiskt taget aldrig någon som behöver mig fysiskt tidigt.

 

Så det är väl inget att assietta om egentligen. Herregud, i resten av världen är det väl fullt normalt att börja jobba klockan 9.

 

Dessutom tänker jag gå hem vid 16. Ännu en gång, I love flex. Fixa i ordning hemma lite grann inför besöket, och så måste jag ju hinna till Apoteket i tid. Har lagt undan medicinerna så det ska nog gå rätt fort i alla fall. Sedan gäller det att bestämma, sushi eller pizzerian? Jag kan tänka mig båda. Eller ja, inte samtidigt då.

 

Chefen är sjuk / VAB:ar idag igen, så det händer absolut ingenting här. Har inte sett henne sedan i måndags förmiddag tror jag. Det som hade ramlat in under kvällen igår är fixat, och vad gäller det som ligger kvar i inkorgen väntar jag på besked från andra. Kanske skulle jag uppdatera anhöriglistan lite grann? Pappa föreslog att jag skulle självlära mig lite i Excel och Powerpoint men GUD så tråkigt.

 

Äh. Sådana här dagar ska man ha att göra, tiden måste ju gå när man är trött för att man inte ska bli alldeles galen.