Bah. Jag har varit svinförkyld i helgen och det sitter nog i för jag är så trött så trött så trött idag. Det var knappt att jag tog mig ur sängen. Men halsen är bättre och jag är inte lika snuvig i alla fall.
Och jag hann läsa en massa i helgen. Tre böcker igår. Hoho. Fast två var omläsningar. Familjegraven av Katarina Mazetti, och Martina-koden av Martina Haag. Men jag knäckte Vi ses vid Röda Sten av Viveca Lärn också. Vilket inte direkt hjälpte faktumet att jag är dödstrött idag för jag kunde ju inte sluta läsa. Jag älskar henne passionerat. Har alltid gjort. Böckerna om Mimmi (och sedan Eddie förstås) var jättefavoriter när jag var liten.
Är helt säker på att jag skrivit om i alla fall Martina-koden förut men det är ju helt hopplöst att göra en vettig sökning i bloggen nu för tiden, så vi får väl se om jag skriver något särskilt om den. Men den är sjukt rolig. Jag älskar henne och jag har varit kär i Erik Haag sedan Sommarlov för hundra år sedan (kaninhoppning!) och Hassan förstås… det slog mig just att han inte var med i NileCity, what’s that all about? Men Knesset, det hade jag glömt. Fast jag var nog lite för ung för att egentligen förstå det ordentligt.
Landet Brunsås har jag bara sett någon gång men jag gillar tanken. Eller ja. Inte när han skulle tillaga marsvin då kanske, det var väl lite magstarkt.
Men nu tappade jag tråden fullständigt. Eller ja. Jag vet inte riktigt om jag hade en tråd till att börja med 🙂 Det jag skulle komma till med Martinas bok var väl typ att det är befriande att läsa om kändisar som är som vanliga människor och har fjorton kronor kvar på Visakortet.
Hur som helst är jag sjukt jävla astrött och vill verkligen bara vara hemma i min säng med täcket över huvudet idag. Ibland kommer man ju in i andra andningen sådär efter lunch, så det är väl bara att hoppas på det.
Stories from the city, stories from the sea 