LOVEFiLM IV / 2012 – Järnladyn

 

 

First things first. Jag gillar inte politik. Och jag gillar definitivt inte Margaret Thatchers politik.

Men jag älskade Järnladyn. Jesus, vad bra Meryl Streep är. Jag har inte sett henne i så mycket egentligen, Broarna i Madison County förstås som jag inte minns ett smack av, Julie / Julia som jag också älskar… Döden klär henne men där minns jag ingenting av skådespelarinsatsen… ja. I alla fall.

Filmen följer Margaret Thatchers liv från tonåren och uppåt, men inte i kronologisk ordning. Fokalpunkten så att säga är nutid, MT är dement, maken Denis är död men hon vägrar förstå det – han är med en hel del – och under dessa tre dagar i nutid minns hon sin ungdom, när hon träffade Denis, hur hon hamnade i politiken, vägen till att bli partiledare och sedan premiärminister… IRA-attacken i Brighton, hungerstrejken på Irland, Falklandskriget… och hur det var att vara maka, mor och premiärminister på en och samma gång.

Dottern Carol är med en del i nutidsskildringen, och man förstår att det inte handlar om det hjärtligaste av förhållanden mellan mor och dotter – och man förstår hur mycket MT offrade vad gäller familjeliv och kärleksliv för att ”vinna” inom politiken.

Det är ett helt fantastiskt porträtt av en remarkabel kvinna. Och jag blir ju aldrig ledsen av att se Anthony Head heller 🙂

Ännu en med fyra hjärtan från mig! Jag tycker att alla ska se den. Som sagt, jag gillar inte MTs politik, inte det minsta, men om detta är ett verklighetstroget porträtt så gillar jag nog MT själv lite grann i alla fall.Och man förstår sannerligen varför den vann arton miljoner priser.