LOVEFiLM II / 2012 – The King’s Speech

((Jag trodde att jag hade skrivit ett inlägg om första filmen jag fick från LOVEFiLM – det hade jag visst inte? Det får komma lite senare.))

 

Jag ÄR ju ingen filmmänniska egentligen, jag har svårt att koncentrera mig så länge, etc etc. Men jag VILL gärna se mer film, jag är ju egentligen ganska intresserad men det blir inte av. De filmer jag vill se på TV börjar ju alltid typ vid läggdags, och de jag ser regelbundet är sådana jag har på DVD och har sett sjuttio gånger (Amélie).

 

Så nu hoppas jag att LOVEFiLM kommer att få mig att se mer film. Särskilt nu när den mörka årstiden kommer och jag har det lite småknapert med stålar pga restskatt och annat skojigt.

 

Först ut var Yes Man, som jag tydligen glömt att skriva om. Sedan blev det av naturliga skäl ett litet hopp på grund av avsaknad av dator och DVD-spelare – men igår var det dags för The King’s Speech, en av filmerna på min lista som jag varit mest sugen på – den har ju fått helt fantastiska recensioner.

 

Och med all rätt. Jag ÄLSKADE den!

 

Sedan är jag ju lite smygrojalist också och tycker att det är ganska intressant med kungahus, så delar av berättelsen kände jag ju igen (Wallis Simpson-historien och abdikeringen, bland annat), och att Georg VI kanske inte var sådär assugen på att bli kung först. Men resterande kände jag inte till.

 

I alla fall. Georg VI – eller Bertie, som han egentligen heter, stammar. Och kan inte säga ”r” för den delen. Efter att ha provat precis allting – han måste ju kunna hålla tal offentligt som konung och kejsare – hittar hans fru, Elizabeth Bowes-Lyon (som vi känner som drottningsmodern), en talpedagog, australiensaren Lionel Logue på Harley Street som hon tvingar med honom till. Och det blir starten till en lång resa genom kärlek och vänskap och lojalitet och en massa annat, fram till dagen då det är dags för Bertie att tala i direktsändning till folket när andra världskriget brutit ut.

 

Det går inte att beskriva hur fantastiskt bra huvudrollsinnehavarna – Colin Firth, Helena Bonham Carter och Geoffrey Rush – är. Och miljöerna, kläderna… precis allting är fantastiskt bra och jag förstår verkligen alla Oscarnomineringarna- och statyetterna.

 

Se! Så fort det bara går! Det är absolut en femma.

 

Nu ligger den DVD:n på lådan och jag borde således få en ny på torsdag. Det är som julafton 🙂 Jag ska revidera min lista lite gran också tror jag, det finns några grejer som jag impulsinkluderade som jag kanske inte är så intresserad av egentligen.