Låtar som förändrade världen: New York

Utnyttjade sista biten av lunchrasten till att titta på Låtar som förändrade världen – New York.

 

Programmet var definitivt lika bra som LA-versionen, men jag kan ju inte låta bli att sakna Velvet Underground i programmet. De ÄR ju bara New York! Men okejrå.

 

 

Som upptakt till discoeran valdes Never can say goodbye med Gloria Gaynor. Jag har ju hört låten förut, men jag kan inte påstå att det är någon som direkt har fastnat i huvudet, eller att jag skulle kunna sjunga med i den. Men Gloria själv verkar vara en väldigt trevlig person! Jag tycker väl att det finns betydligt bättre exempel på mycket tidig discomusik, men jaja.

 

 

 

Alla älskar väl Ramones och alla älskar Blitzkrieg Bop. Hihi. Intervjun med Tommy Ramone var förvånande, han ser ut som världens lugnaste och sötaste lilla pappa, eller så. Jag vet inte varför men jag hade nog tänkt mig något annat. Väldigt vältalig och så vidare. Han skulle egentligen bara vara manager, men Joey kunde inte spela trummor och sjunga på en gång och då han var bäst på att sjunga blev Tommy trummis. Så enkelt var det på sjuttiotalet 🙂 Bonuspoäng för intervjun med Gillian McCain, hon är heltuff.

 

 

 

 

Jag har lärt mig att gilla rap och hiphop i mindre doser de senaste åren, och får väl hålla med om att Sugarhill Gangs Rapper’s Delight är typ urmodern till rap och hiphop. Även om den inte direkt är en av mina favoritlåtar. Men kul att se gamla bilder och klipp från Bronx tycker jag, vi hann aldrig dit men jag tror väl inte att det är världens vildaste ställe längre 🙂

 

Sedan måste jag säga att jag är imponerad av Josephine från Sahara Hotnights. Trodde inte att hon skulle vara så bra som hon är. Fördomar, fördomar!