Torsdag med vemod

Så bär det av till Göteborg igen idag då. Om en vecka sitter jag på jobbet igen.

 

Hur det känns att åka hem? Sådär. Jag har vant mig vid sällskap nu, så det kommer att bli rätt konstigt att vara ensam hela tiden, eller största delen av tiden i alla fall. Men annars så. Jag har massor jag vill göra hemma, bl.a röja ur mina bokhyllor och samla ihop en massa som ska skänkas bort eller hamna i diverse arbetsplatsbibliotek hos mig och hos mamma. Flytta om bland ”prydnadssaker” – ljuslyktor och sådant behöver ett lyft. Tvätta typ allt jag äger. Jag kommer inte direkt att ha problem med att sysselsätta mig, skulle jag tro.

 

Det blir även skönt att slippa bli väckt mitt i drömmar, slippa gapande måsar mitt i natten (nja, de finns hos mig också men då har de förirrat sig lite från Fiskebäck eller så), slippa vissa oskrivna scheman, slippa förklara LCHF fem gånger om dagen, slippa titta på kass TV. Det är ju rätt skönt att rå sig själv också, men det känns lite konstigt.

 

Anyway. Vi tar Göksäter på väg hem, då blir allting lite roligare. Har inte varit där sedan ödesdigra 22 juli förra året. VIll ju gärna förändra och förbättra lite hemma, och i brist på Ullared är ju Göksäter definitivt det näst bästa alternativet. Väl hemma får vi se hur mycket som blir gjort just idag – det blir eventuellt snarare så att jag sätter fart imorgon för annars kommer jag väl att sitta med bokhögar i knät till fem imorgon bitti och ändå inte fått något gjort… handla måste jag göra ikväll, annars kan jag nog acklimatisera mig lite grann tills imorgon efter biblioteket.

 

Om penicillinet gjort någon nytta, såhär på åttonde dagen? Det verkar inte så. Väldigt roligt känns det… 😉

 

Jaja. Det ska väl gå bra det här också.