Rasmus, Pontus och Toker är definitivt – har jag förstått – inte en av Astrid Lindgrens mest kända böcker. Hon skrev filmmanuset 1956, och så kom boken ut först året därpå.
Notera att Rasmus i boken inte har något med Rasmus på Luffen eller Kalle Blomkvist och Rasmus. Astrid förklarar detta med att det är ju ett av våra vanligaste pojknamn. På femtiotalet? 😉
Anyway, jag läste denna som barn och fick den i en kasse med Astrid-böcker i julklapp för några år sedan och nu läste jag om den. Och drömde mardrömmar inatt, haha! 😀
Grejen är… detta är en sjukt rolig och söt bok, men den har en rätt spännande historia invävd också. Även om jag skrattar högt när Rasmus och Pontus ”svärmar” på gatan för att reta Rasmus storasyster och hennes pojkvän Joakim, så sitter man faktiskt lite på nålar under vissa segment också. Fast den är absolut inte för hemsk för en elva-tolvåring att läsa, det tycker jag inte. Det är bara jag som inte bör läsa halva nätterna!
Så, kommer du över den för en femma på loppis så köp och läs den, absolut. Du ångrar dig inte och du får garanterat flera goda skratt!
(Jag läste en annan bok från 1957 i samma veva, men den kommer att komma i ett gruppinlägg för jag kan inte med att skriva separata inlägg om alla korta böcker som dyker upp där.)
Stories from the city, stories from the sea 