På toaletten i Hunnebo står ett gäng böcker med samlade kåserier av Gits Olsson och Torsten Ehrenmark – de flesta tror jag har kommit med i boklådor på auktioner.
Jag kommer inte ens ihåg vad alla jag plöjde (och nu vill jag påpeka att jag INTE satt på toaletten och läste sex-sju böcker, jag tog med dem upp på mitt rum!) heter, flera av dom Gits Olssons Bästa och så ett nummer… Ehrenmark tror jag en heter Ingenting att skratta åt och eventuellt en Roligare än såhär.
Det är inte så ofta jag fnissar högt när jag läser för mig själv, men det gör jag hela tiden i dessa. Särskilt Gits Olsson.
De flesta av hans kåserier utspelar sig på ”sommarön”, tillsammans med ett gäng gubbar som ställer till hyss. Jag kan inte komma ihåg allt, eller ens delar av allt just nu för jag är så himla trött, men det är så himla välskrivet. Lite reseberättelser också från tiden som journalist förstås… det mesta utspelar sig väl på 70-talet skulle jag tro, vilket gör det ännu roligare att läsa om speceriaffärer och flygmaskiner… sedan har han även uppfunnit den lite finare omskrivningen ”bajsonera”.
Ehrenmark är kanske lite extra rolig för mig, då mycket av det han skriver utspelar sig i Highgate och Muswell Hill i London, inte långt ifrån där min sista lägenhet låg – men mellan 55 och 61. Dock verkar det inte som om mycket har förändrats vad gäller standard och enkelhet att få tag på färsk dill…en rörande rolig bit är när de anländer till London innan sina möbler (vilket dock inte är Englands fel ;)) och det enda de har är sitt piano, så de får äta vid pianot första kvällen. Torsten och frugan stående och sönerna på pianolocket.
Det jag vill säga med detta lite röriga inlägg är att om ni ser något av dessa två herrar på loppis så är de väl värda några kronor. Mycket, mycket välskrivet.
Stories from the city, stories from the sea 