2012: 68 – Ellen Svenssons dagbok av Cecilia Hagen

 

Jag beundrar Cecilia Hagen. Tycker att hon är en av de bättre journalisterna i sin generation, så när jag hittade Ellen Svenssons dagbok på loppisen i Väjern så snappade jag naturligtvis upp den. Som jag gör med det mesta där om något verkar ens halvintressant, för pocketböckerna kostar 2 spänn och de inbundna en femma. Oftast likställer jag ju kostnader som ändå är lite onödiga med annat jag kunde lägga pengar på men inte gör (gå på krogen till exempel, eller dyr mat eller resor osv.), men två kronor känner jag inte att jag behöver rättfärdiga, särskilt när det handlar om böcker. Och sådant som jag inte tänker läsa om får mamma ta med sig till jobbet och ställa i deras bytesbokhylla. Helt okej.

Så. Ja. Ellen Svensson är i femtioårsåldern, frånskild, bor med sina barn Sebastian och Matilda som är 22 och 18. Jobbar på damtidningen Eufemia, namngiven efter chefredaktören (hallå Amelia?) och… ja. Det är väl det. Boken är skriven i dagboksform, lite Bridget Jones-aktig med redovisningar av t.ex vinintag och annat. Minst två glas om dagen är Ellens mål.

Jag väntade mig att Ellen Svenssons dagbok skulle vara sådär gapskrattrolig, men det är den inte. Man fnissar till ibland, särskilt när Hagen på ett ställe skriver om sig själv i tredje person, sådant är kul ibland. Typ som Paul Auster, fast… inte.

Den är välskriven, det är den, språket är bra och handlingen helt okej, men den tilltalade mig inte riktigt ändå. Hade det inte varit för att jag hade en sömnlös natt och inte så mycket annat att läsa hade jag nog inte läst ut den.

Jag tror att det kan ha mycket att göra med att huvudpersonen är just i femtioårsåldern med vuxna barn, jag har svårt att identifiera mig med henne – men har rekommenderat den till mamma och tror att hon kanske kan tycka att den är underhållande på ett vis som jag inte riktigt kunde.

Och jag gillar Ellens attityd till livet, hon är full av tillförsikt och det är rätt skönt i kontrast med alla dessa frånskilda femtionågonting-kvinnor som tycker att livet är över för att man lever ensam och barnen är vuxna och så vidare. Så den får väl en trea av mig, kanske, en svag en. Tror dock mest att det beror på att jag är fel målgrupp.