Man blir inte bög av klänning och rosa skor

Så. Nu är jag på jobbet och har absolut ingenting att göra förutom att lösa Semesterkrysset i smyg (och vänta på ett telefonsamtal från biluthyrningen), så nu kanske jag kan skriva ihop det jag redan effing skrivit en gång nu på morgonen… och nu skriver jag i Notepad så att det finns kvar. Basta.

Hur som helst.

Tråd på Familjeliv – var annars? – om pojkar i klänning. Naturligtvis urartar tråden, det var väl väntat.

Jag är egentligen skittrött på genusdebatten ska jag säga, och säkert många med mig, MEN ibland blir jag ju en gnällkärring och måste därmed säga ett och annat. Okej.

Man ”blir inte bög” av att ha klänning på sig. Eller rosa skor, eller prinsesskrona, eller nagellack. Det fungerar inte så.

Man måste inte ”vara transa” för att man är kille och gillar att ha kjol på sig. Kjol och klänning är ju sjukt mycket bekvämare än byxor, och kanske särskilt för killar som har lite mer som säkert blir väldigt varmt på sommaren och som det vore skönt att lufta lite grann.

Och – herregud – även om man nu råkar vara ”transa” så innebär det inte att man är på väg mot ett könsbyte! Någon tjej skrev att hennes sambo gillar att ha kjol på sig hemma på sommaren men inte brukar gå ut klädd så (om jag minns rätt) och någon – anonym, naturligtvis – frågar när det är dags för könsbyte. Hallå? Sedan när sitter könstillhörighet i en jävla tygbit?

Jag är själv ett svindåligt exempel eftersom jag alltid klär mig ”kvinnligt”, om man ska säga så, jag har aldrig byxor förutom mysbyxor och pyjamasbyxor. Minns inte sist jag hade byxor på mig utomhus, men det är säkert fem-sex år sedan. Men vi kan ta en annan parallell. En tjej på jobbet. Hon har alltid jeans eller kostymaktiga byxor, t-shirt eller lite större skjorta och ofta väst eller kavaj.

Är det någon som tycker att hon borde byta kön för det? Det tror jag ingalunda. Varför är det en sådan sjuk stigma runt killar och killkläder?

När jag var liten var vi i Slottsskogen en gång (jag var kanske ett år eller så och kommer inte ihåg det själv) och jag hade en tröja på mig som är vit, röd och marinblå-randig (jättefin! Jag hade den till dockkläder när jag blev äldre), och hade inte så himla långt hår, och då bara utgick alla tanter (tydligen) ifrån att jag var pojke för att jag hade något blått på mig. Hur jävla sjukt är inte det? Okej att det var 1983, men ändå? Hur kan man tänka så?