Morgondagens kalenderblad. Inte ett moln på himlen. Skönt värre! Det är sådant som gör att det ändå känns rätt okej med tråk-mitt-i-veckan-dagar. Just möten är inte det roligaste jag vet. Det är inte ens i närheten av det roligaste jag vet. Jag förstår mig inte riktigt på denna besatthet av möten. På gamla jobbet behövde jag nästan aldrig gå på några himla möten (förutom när galna Jo skulle anordna Team Meeting in the Board Room varje måndag), någon gång i månaden kanske och den kommittén satt jag bara med i för att det hade varit orättvist om inte då Jo var med, plus (mest) för att min chef skulle slippa gå dit, och särskilt för att han skulle slippa lyssna.
Här gör ju inte folk annat än springer på möten, jag förstår inte hur de får något gjort.
Fast det är klart. En stor del av deras arbetsbeskrivningar är förmodligen just att – gå på möten. Jag blir så rastlös, kissnödig och gärna full i skratt så fort jag måste sitta i ett och samma rum i mer än typ en halvtimme. Så tycker jag stolarna här är så obekväma i mötesrummen för de tippar framåt,
Ja, nu har jag svamlat färdigt. Jag tror att jag borde gå hem om en liten stund jag. Det här med sömndeprivation passsar inte mig så bra…
Stories from the city, stories from the sea 