Tja. Jag kan väl inte påstå direkt att jag orkade lyssna på hela David Hellenius program med någon större entusiasm.
Och det blev väldigt… orerande. Eller anektodiskt, som en vän sa.
Det var väl bra. Liksom. Men som han sa själv i slutet så hade han med ARTON låtar i sitt program. Det är väldigt mycket på 180 minuter.
Jag tycker att det är för mycket, det måste handla om en låt minst var femte minut (vi får ju räkna in att varje låt kanske är tre minuter lång, vissa betydligt längre) vilket väl betyder att han inte pratade mer än halva programtiden.
Och det får man naturligtvis göra som man vill, så vitt jag förstår. Finns inga regler om hur mycket man pratar eller inte, men jag känner spontant att i Sommar – eller Vinter – så är man där för att prata, inte för att DJ:a.
Så. Detta är definitivt inte ett sommarprogram som jag kommer att bokmärka och lyssna på igen. Ganska intetsägande och utan särskild substans. Det absolut roligaste skulle ju vara när han gömde en bajskorv i byrån för Renée, men det tyckte jag inte var särskilt roligt alls. (Lugna er, lugna er, det handlade om ett avföringsprov till läkaren som han inte ville berätta om då han dragit på sig en svår släng av hypokondri.)
Då var det betydligt roligare att Renée brukade gömma honom i källaren för barnen och komma ner med mat till honom när de hade somnat. Särskilt eftersom han följde upp historien med Pierre Isacssons Då går jag ner i min källare, som jag skrev om häromdagen, mycket skojig sång.
Stories from the city, stories from the sea 
Älskade vän. Det finns inget ord som heter "ointetsägligt".
GillaGilla
Nej, du har alldeles rätt, det skulle naturligtvis stå "intetsägande". Och det har jag ändrat på. Varför publicerar du inte kommentarer som rättar ditt språk, men rättar inlägget som kommentaren dök upp på?
GillaGilla