Facebook och minnen

Facebook är faktiskt helt fantastiskt ibland. Idag läste jag att min gamle bänkkamrats lillebror vann ett halvmaraton i Tyskland häromdagen. Det är väl en typisk grej som man aldrig hade fått reda på utan Facebook?

Lillbrorsan är sju-åtta år yngre än oss, så det var liksom lite spännande när han kom. Och killarnas pappa är lite kändis som världens snällaste polis, samt pappan som alltid ställde upp på utflykter, orienteringstävlingar och sånt. Han var alltid med, och hade ofta lillebror med sig! M har med andra ord blivit allas lillebror, liksom R blivit allas pappa.

 

Och både M och A spelar för Backatorp IFs A-lag! Liksom ett gäng andra gamla skolkamrater. Det är superkul att kunna följa dem lite grann.

Storebrorsan var världens blygaste kille i skolan för övrigt. Tydligen blev han lite strulig efter, men nu verkar han ha fått ordning på sig. Han och jag brukade sitta tillsammans – förmodligen för att jag var så väldigt pratsam och han aldrig sa ett ord om han inte var tvungen. Det var väl en praktisk kombination för lärarna 🙂

I alla fall. När vi hade ”sexualundervisning” i mellanstadiet (det var inte så väldigt sexuellt, mest om puberteten och sånt) så fick naturligtvis A i uppdrag att läsa biten om mensskydd högt. Vi brukade läsa något stycke var och det var inte direkt förutbestämt vem som skulle läsa vad, vi var väl 25 pers och gick igenom klassen i ”sittordning”.

Stackars A. Som sagt var han superblyg och tyst som en mus och så var han tvungen att sitta där och läsa högt för hela klassen om bindor och tamponger. Usch vad jag mådde dåligt för hans skull då! Själv hade jag turen att ”bara” behöva läsa om ägglossning.

A vann dock nutidsorienteringen varenda jäkla vecka. Jag vet inte om polispappan hade någon sorts rutin hemma med tidningsläsning och radiolyssning. Det brukade stå mellan honom och min kusin M när det var dags för terminspriset. De bodde dessutom tjugo meter isär, de kanske hade någon sorts pakt…