En bekännelse

Igår drack jag en gin och tonic – tonic MED socker i för pappa glömde av sig när han handlade – och idag drack jag lite tonic water till lunchen. Fusk fusk fusk!

Men – in my defence – tonic water är 6,5% kolhydrater, mot t.ex Coca Cola som är 10,6%, eller något åt det hållet – så det är inte mycket värre än att äta en tomat. Och det var inga jättemängder det handlade om heller, så jag tyckte att jag kunde få det som en treat, då det enda jag syndat med hittills, egentligen (förutom grapefruktsjuice som ligger på ungefär samma nivå) är fyra salta pinnar och en cider. Visst har jag ätit lite tomat och röd paprika och sådär också, men det ligger under 5-gränsen och där håller jag mig än så länge. Kanske testar jag fakir under semestern, men jag vill inte göra det när jag jobbar då jag vet att många känner sig lite kass av det första dagarna.

På’t igen säger jag, och tycker ändå att jag har varit rätt duktig och det har definitivt hänt saker. Till och med mamma märkte att en klänning jag köpte för… fem-sex veckor sedan kanske ser för stor ut upptill. Imorgon ska jag köpa ett måttband!

Jag är dessutom ganska sjukt nöjd med mig själv för att jag lyckades avstå från rostat bröd till skaldjuren. Faktiskt. Det är så himla gott till och luktar så gott… men jag rörde inte en skiva. Eller jo, det gjorde jag visst det för det var jag som chefade över själva rostandet och att bära in brödet i ”matsalen”, men jag åt inte av det i alla fall 😉