Skrivbordsjakt

Hurtsdamen med tampongerna var just ute på jakt igen. Efter ett elskrivbord.

Alltså, det är klart att hon ska ha både hurts och elskrivbord om hon behöver det men hon kan ju inte gå och ta andras möbler! Det är otroligt komiskt när hon sätter igång. Jag råkar ha ett elskrivbord (alltså som man kan höja och sänka med en knapp iställlet för en spärr och ett lyft) och jag tror bannemig att hon låg i startgroparna för att förhandla till sig mitt. Haha. Hade det inte varit för att jag försöker att stå en timme, sitta en timme, så hade hon väl kunnat få det för min del, men man får heller inte hålla på att möblera om lite som man känner för’t.

Alla specialmöbler måste ordineras av ergonom (inte mitt skrivbord för det stod här redan) och därefter gå genom husrådet, och sedan beställas. Senaste specialstolen vi beställde tog nio månader på sig att komma. Ni fattar.

Det är verkligen fantastiskt bra att jobba för ett stort företag, vad gäller t.ex HR och sådant är det ju överlägset att ha ordentliga processer, men det kan bli lite väl många steg för en ganska enkel sak ibland. Jag menar – det hade tagit max en halvtimme för S att åka till IKEA och köpa sig en egen stol. Och jag tycker verkligen synd om killarna som är runt två meter och inte har haft nackstöd på sina stolar. Särskilt en, I – jag skojar inte när jag säger att jag knappt räcker till axeln på honom och då är jag ändå 1.70 – han måste vara närmare 2.10. Det är väl rätt självklart att en tvåmetare behöver lite annorlunda förutsättningar än t.ex E som nog är knappt 1.55.