Åh herregud. Herregud. Herregud.

Något som bara inte fick hända lyckades hända idag.

Jag gick in genom ytterdörren, lämnade praktiskt taget ett spår av kläder efter mig, ställde in Keson i kylen och gick in i duschen.

Mmm svalt vatten, mmm härliga Naturelle Smultron, mmm vafan? Då börjar jag tvätta bort sminket med schampot. Vilket i och för sig funkar strålande men det var inte vad jag hade tänkt.

Sen tänkte jag att JA, vi gör en inpackning, för nu har jag tvättat håret tre dagar i rad och det är vi inte vana vid. Så jag börjar smeta in inpackningen. Och upptäcker att jag har ju för farao inte sköljt ur schampot än! Nänä. Ansiktspeeling. Lite rakning. Och inpackning. ÄNNU en gång har jag inte sköljt ur schampot.

Jäkla spån.

Skrubb skrubb skrubb medan den verkade då. Till historien hör här att jag satte på en fejktatuering som jag hittade i min handväska efter Camillas möhippa på vristen igår för att se hur mamma skulle reagera. Vilket var precis som jag trodde, med typ gallskrik och blodvallningar. Såklart skulle jag tagit bort den imorse. Men nu blev det visst inte så.

Så jag har gått omkring på jobbet med en fruktansvärt ful gitarr med döskallar på vristen hela dagen. I trekvartsleggings. Och jag tyckte att ett par tittade lite konstigt på mina på busshållplatsen imorse. Jag trodde bara att de tyckte att det var fult med vita skor. Eller något.

Ingen kommenterade det. Och på sättet vårt landskap är uppbyggt så går jag oftast med andra sidan åt folk, om man säger så, för det är lite skärmar runt skrivborden. Men jag tycker att det var hemskt pinsamt. Inte för att det är något fel på folk med tatueringar, don’t get me wrong, men jag är allt annat än en tatueringsperson. Jag kan se den stora konsten i tatuering, det kan alla med ögon i skallen 😉 men jag kan inte förstå varför.

Så. Så smart har jag varit idag.

Bra sak som hände när jag kom hem dock: Jag var ju Lite Arg på Västtrafik häromsistens – nu hittar jag inte inlägget – när 06:22-bussen var inställd. Hur kul är det att gå hemifrån så tidigt liksom? Så jag klagade genom deras Resegaranti och tänkte att jag får ju inte ett öre ändå för jag har ju månadskort så vad har jag förlorat? Men jag sa att jag ju faktiskt förlorat arbetstid och slängde till med en hundring – och nu låg det ett värdebevis på en hundring på dörrmattan! BRA där Västtrafik.