En liten torsdagsklapp

Vi har en så söt kille på jobbet, E. Han är från… Balkan någonstans skulle jag gissa på brytningen som är hur charmig som helst. Han är kort och lite barnsligt rund sådär, hade han sagt att han var 20 hade jag trott honom men han är visst 33.

Lite sådär lagom bortkommen som de flesta är, men han är gift och har barn och hela faderullan (det var därför jag kollade hur gammal han är för jag fick en chock när han sa att han hade varit pappaledig, say what liksom, du är ju knappt torr bakom öronen?).

Anyway. Jag hjälpte honom med en sak idag och han blev alldeles till sig och jag trodde nästan han skulle krama mig som tack, och det trodde nog nästan han också för det slutade med att han klappade mig på båda axlarna, ungefär som man klappar en katt, sedan kom han på sig själv och rusade iväg in i labbet.

Så gulligt. Han blev visst väldigt glad för en väldigt enkel grej (för mig) och tappade sansen lite. Jag känner igen det, jag har flera gånger varit nära att pussa skäggige IT-snubben på handen när han har löst något problem åt mig… nä okej, inte riktigt, men typ.

Hemma nu och jag har blivit med fläkt! Uppstått har Jesus hurra hurra! Nu ska jag bara montera ihop den också…